Arlas fakta om ost
Innehåll i osten
Historik
Ostsorter
Ost och näring
Tillverkning
Ostens textur
Lagring och mognad
Hållbarhet och förvaring
Tillsatser
Hårda och mjuka ostar
Ost och matlagning
Historik

Historik

Ost finns i alla kulturer över hela världen och är ett av våra absolut äldsta livsmedel. Metoden att ysta ost är mycket gammal. Förr var mjölk en säsongsvara och metoden att tillverka ost kom egentligen till som ett sätt att konservera mjölken. Tekniken att ysta med löpe är känd sedan åtminstone 5000 år tillbaka i både den mesopotamiska och egyptiska forntidskulturen.

Ostens historia går parallellt med vinets och i båda fallen finns mer eller mindre trovärdiga historier om dess ursprung. En av historierna säger att våra förfäder upptäckte att löpet hade förmåga att fälla ut kaseinet ur mjölken i samband med att de slaktat en kalv och fann att kalvens mage var fylld med ystad mjölk.

En annan historia säger att den första osten uppfanns för sådär en 9000 år sedan, när en arabisk köpman vaggade fram på en kamel genom öknen. Med sig hade han en skinnpung fylld med getmjölk. När han öppnade den för att svalka sig, upptäckte han att värmen och kamelens vaggande omvandlat mjölken till ostmassa och vassle. Köpmannen smakade och fann att det var gott. Han och hans kolleger tros ha bidragit till ostens spridning över världen.

Ostsorter

Ostsorter

Det finns många olika ostsorter såväl i Sverige som utomlands. En ostsort som tillverkas och konsumeras i flera olika länder finns i regel beskriven i ett regelverk som kallas Codex Alimentarius. Där beskrivs bl a ostsortens utseende, lukt och smak. Regelverket finns för att inga oklarheter ska uppstå om vilka krav ostsorten ska uppfylla i samband med internationell handel.

Exempel på sådana ostsorter är Emmentaler, Edam och Cheddar.

 

Varumärkesskyddade ostar

Flera av våra svenska hårdostar är en del av vårt kulturarv och det är viktigt att vi behåller rätten till dessa varumärken. Varumärken godkänns och registreras hos Patent- och Registreringsverket eller EG-varumärkesmyndigheten i Alicante, Spanien. När registreringen är klar är varumärket skyddat och får enbart användas av varumärkesinnehavaren. Varumärken är namn och skrivs med stor bokstav och symbolen ® anges. ® betyder att varumärket är registrerat.

Herrgård® har anor sedan 1700-talet och började som ett experiment att försöka tillverka schweizerost med emmentalerost som förebild.

Prästosten som numera heter Präst® har anor från 1500-talet och användes av bönderna för att betala sitt ”tionde” till sockenprästen. Prästosten var ett fungerade betalningsmedel ända fram till 1800-talet. För Präst® är också en ansökan om EG-varumärkesskydd inlämnad. Grevé® är en ”ung” ost. Den lanserades 1964 efter ett intensivt utvecklingsarbete på mejeriet i Örnsköldsvik. Grevé“ fick EG-varumärkesskydd i december 2000.

 

Ursprungsskyddade ostar

Svecia är en skyddad geografisk ursprungsbeteckning enligt EG:s förordning om ursprungsskydd. Det innebär att den endast får tillverkas i Sverige och att tillverkningen ska ske enligt gamla traditioner. Svecia är den ost som står för mycket av traditionerna från de gamla landskapsostarna. Namnet Svecia härstammar från latinets Suecia som betyder Sverige. Efter ett beslut 1920 kom Svecia att bli ett samlingsnamn för alla de ostar som tillverkades och såldes lokalt. Tidigare hade ostarna oftast namn efter den by där de tillverkades. Ansökan om skydd enligt EU:s förordning är inlämnad även för Herrgård‘ och Hushållsost.

Även dessa ostar har lång svensk tradition och Sverige som ursprungsland.

 

Ost och näring

Ost och näring

Ost är ett koncentrat av mjölk vilket gör ost till ett livsmedel med högt näringsinnehåll.

Två till tre skivor ost med en fetthalt på 28 % ger mellan 7 och 28 % av rekommenderat dagsbehov för en vuxen kvinna av vitamin A, riboflavin, niacin, vitamin B12, kalcium, fosfor, zink och selen.

Ost innehåller mycket protein och proteinet är av hög biologisk kvalitet. Ost finns i flera olika fetthalter. Omkring en tredjedel av fettet i ost utgörs av omättade fettsyror.

Ost innehåller betydande mängder vitaminer och mineralämnen. Tillsammans med mjölk är ost vårt kalciumrikaste livsmedel. Mest kalcium finns i hårdost. Ost med hög vattenhalt, t ex färskost och mjukost, innehåller mindre kalcium. Tre skivor hårdost innehåller lika mycket

kalcium som ett glas mjölk.

Näringsvärdet varierar mellan olika ostsorter. Mjölkråvarans sammansättning varierar med årstiden vilket ger upphov till vissa variationer liksom lagringstidens längd. Ost med låg fetthalt innehåller mer protein, kalcium och vattenlösliga vitaminer än ost med hög fetthalt. Mängden fettlösliga vitaminer är störst i ostar med hög fetthalt.

 

Intolerans och allergi

Hårdost är inget problem för laktosintoleranta

Hårdost innehåller inga mätbara mängder laktos och kan därmed konsumeras utan problem av laktosintoleranta. Den mesta laktosen följer med när vasslen skiljs från ostmassan. Återstoden förjäses av mjölksyrabakterierna till främst mjölksyra under ostens fortsatta hantering.

Laktos (mjölksocker) är en kolhydrat som finns i mjölk och livsmedel som innehåller mjölk eller mjölkbeståndsdelar. En mindre andel av svenskarna har låga halter av det laktosspjälkandet enzymet laktas. Det medför att de endast kan bryta ner begränsade mängder laktos. Resten förjäses i tjocktarmen och ger normalt inga problem. Vid höga laktosmängder, mer än laktosmängden i ett litet glas mjölk, kan hos en del personer uppstå problem i form av uppkördhet och gasbildning. Dettakallas laktosintolerans.

 

Komjölkallergi

Vid komjölksallergi utesluts alla mjölkprodukter inklusive ost. Vid komjölksallergi reagerar kroppens immunförsvar mot mjölkens proteiner. Cirka 2 % av alla barn drabbas men de allra flesta är symtomfria när de kommit upp i skolåldern. Endast ca 0,1 % har kvar sin allergi i vuxen ålder.

Tillverkning

Tillverkning

Ost är mjölk i koncentrerad form. Till 1 kg hårdost går det åt 10 kg mjölk. Svensk ost tillverkas vanligen av komjölk, men även mjölk från andra djur t ex get, får och buffel går att ysta till ost.

Sverige har ett mycket stort sortiment av hårdost. Ingredienserna till samtliga ostar är desamma – mjölk, syrningskultur, löpe och salt. Men genom att variera typ av syrningskultur, tider, temperaturer och omrörning i ystningsprocessen och slutligen lagringsprocessen får man fram olika ostar.

All svensk hårdost som säljs i livsmedelaffärerna tillverkas av pastöriserad mjölk. Det finns ingen lag som säger att mjölken till hårdosttillverkning måste pastöriseras, men branschen har gjort en frivillig överenskommelse om att pastörisera. Vid pastöriseringen upphettas mjölken till 72-75° i ca 20 sekunder. Genom pastöriseringen elimineras oönskade bakterier och produktsäkerheten och kvalitén på den färdiga osten höjs. När det gäller färskost är det lag på pastörisering. Livsmedelsverket har dock beviljat undantag från pastöriseringskravet för några få gårdsmejerier men deras ostar får endast säljas via direktförsäljning från gården.

 

 

 

Förbehandling

Mjölkens fetthalt regleras med hänsyn till den fetthalt som den färdiga osten ska ha och sedan hälls mjölken upp i stora ystkar. Nog kontrollerade mjölksyrabakterier tillsätts till ystmjölken.

Mjölksyrabakterier behövs för ostutvecklingen. De har betydelse både för ostens smak och mognad. Mjölken värms upp till 30 °C och löpe tillsätts. Löpe utvinns ur kalv- och komagar och innehåller ett enzym, chymosin, som gör att mjölkens protein (kasein) koagulerar och bildar ett slätt sammanhängande koagel. Det finns även en typ av mjölkkoagulerande enzym som framställs på mikrobiell väg från svampar.

Detta ystenzym har inte lika bra funktionella och sensoriska egenskaper som traditionellt löpe och används därför oftast bara i speciella sammanhang.

 

Koagelbildning

Ystmjölken får ”vila” och efter ca 30 min har koaglet bildats. Den färdigkoagulerade mjölken bryts (skärs sönder) i tärningar med ett speciellt redskap. Storleken på tärningarna varierar beroende på vilken ost det ska bli.

 

Värmning och efterrörning

Det brutna koaglet rörs om i ca en timme, samtidigt som det värms upp. Processen leder till att koaglet släpper vätska (vassle) och koageltärningarna förändras till ostkorn. Värmningen påverkar balansen mellan de olika bakteriekulturerna och har stor betydelse för slutresultatet.

 

Formning av osten

Vasslen skiljs från ostkornen. Med vasslen följer laktos och vassleproteiner. Ostens textur bestäms av vilken metod som används för att skilja ostkorn och vassle åt. Hålen eller piporna uppkommer under lagringen genom att den tillsatta bakteriekulturen bildar gasen koldioxid som gör att piporna utvecklas.

 

Pressning

Ostmassan läggs i formar och pressas till sin slutgiltiga form.

 

Saltning och ytbehandling

De färdigpressade ostarna förvaras från några timmar till flera dygn i saltlake. Det påverkar ostens hållbarhet, konsistens och smak. Efter saltbadet läggs ostarna för lagring. Man kan även salta direkt i vasslen eller i ostmassan. Vissa ostar ytbehandlas med en speciell bakteriekulturför

att få sin karaktäristiska smak och doft, s k kittbehandling. De kallas ibland för kittostar. Innan ostarna lämnar mejeriet paraffineras, vaxas eller förpackas ostarna i plastfilm. Metoden beror på ostsort. Ytterhöljet skyddar osten mot uttorkning, mögelangrepp eller andra föroreningar från omgivningen. Ost som förpackas i plastfilm får ingen speciell yta eller ”skorpa”.

Ostens textur

Ostens textur – snittytans utseende

Rundpipig ost har få stora, runda hål. Texturen blir rundpipig när ostmassan pressas samman under vasslen utan att luft kommer till. Den sammanpressade ostmassan lyfts upp vasslen och läggs i sina formar för pressning och lagring. Herrgård™ och Grevé® är exempel på rundpipiga

ostar.

Grynpipig ost har många små, grynformiga hål. Grynpipig textur får osten när vasslen tappas av samtidigt som ostmassan rörs om och det kommer in luft mellan ostkornen. Ostkornen blandas med salt och läggs i formar. Svecia och Präst™ är exempel på grynpipiga ostar.

Tät textur får osten när ostmassan får ligga kvar i ostkaret för syrning, efter att vasslen tappats av (cheddringsprocess). Därefter skärs och mals ostmassan innan den läggs i sin form för pressning. Eftersom koldioxiden försvinner i cheddringsprocessen får osten en textur med enbart några få platta hål. Cheddar är exempel på en ost med tät textur.

Lagring och mognad

Lagring och mognad – en del av tillverkningsprocessen

Under lagringen sker en komplicerad mognadsprocess som tar olika lång tid för olika ostsorter.

Lagringstiden kan variera från ett par månader upp till ett år eller mer, för att osten ska få rätt smak och konsistens. En ost kan inte lagras hur lång tid som helst. Precis som ett vin når den sin höjdpunkt efter en viss tids lagring. Sedan stannar den där en tid innan det börjar

”gå utför” och osten mister sin specifika karaktär. Under lagringen blir färgen djupare gul, konsistensen mjukare och smaken starkare. Förändringarna beror på att en del proteiner och fetter bryts ned.

 

Ostmästaren ansvarar för ostens mognad

Att lagra ost är ett hantverk som kräver noggrannhet med bl a temperatur och hantering av ostarna. Många ostar måste t ex vändas enligt en viss ordning för att mogna på rätt sätt.

Ostmästaren går runt på lagret och kontrollerar ostarna varje dag! Bara genom att titta på osten kan en erfaren och skicklig ostmästare avgöra om ostmognaden går som planerat. Ostmästaren tittar bl a på ostens yta och form.

När osten enligt planen bör vara konsumtionsmogen gör ostmästaren en mer omfattande kontroll med hjälp av ett speciellt verktyg – en ostborr. Med ostborren plockar ostmästaren försiktigt ut en decimeterlång, kilformad bit ur den hela osten och bedömer doft, smak, mörhet, smidighet, fuktighet och hur piporna har utvecklats. Är den inte färdiglagrad avvaktar ostmästaren några dagar. Sedan upprepas samma procedur igen tills osten uppfyller de krav som gäller för respektive ost.

Hållbarhet och förvaring

Hållbarhet och förvaring

Rätt förvarad har hårdost lång hållbarhet. Jämfört med mjölk har ost lägre vattenhalt och högre salthalt. I den miljön trivs mikroorganismerna inte lika bra och kan därför inte föröka sig lika fort.

All ost bör förvaras svalt en del ostar kräver kylskåpstemperatur. Förvara osten i plastburk med lock, plastpåse eller plastfolie utom när det gäller ost med stark arom. Den förvaras bäst i aluminiumfolie. Endast en ost per förpackning, annars kan de ta smak av varandra. Använd torra

förpackningar. I en fuktig miljö börjar osten lätt mögla.

Ost går bra att frysförvara men den bör helst rivas först. Hela ostbitar blir gärna smuliga när de har tinat. Det går utmärkt att använda fryst ost till matlagning och riven ost kan användas direkt från frysen. Ost bör inte frysförvaras mer än tre månader. Längre tid kan ge smakförändringar.

 

Om osten börjat mögla

Man bör inte äta möglet. Livsmedelsverket rekommenderar att man skär bort möglet samt 1 cm av osten runt det mögelangripna området.

Tillsatser

Tillsatser

Antalet tillsatser i svensk ost är relativt få och målet är att begränsa antalet ännu mer. Visionen är en helt tillsatsfri ost. Alla tillsatser deklareras på ostförpackningen.

 

I hårdostar finns alltid:

Koksalt. Tillsätts för smakens skull men stabiliserar även den mikrobiella miljön.

Löpe. Det anses egentligen inte som en tillsats och behöver inte deklareras. Löpe är ett enzym som behövs för att mjölkens proteiner ska koagulera (stelna) till ostmassa. Löpet försvinner nästan helt och hållet ut medvasslan.

Det vanligaste är att man använder löpe från kalv- eller komagar eftersom detta har de bästa funktionella egenskaperna. Det finns även en typ av mjölkkoagulerande enzym som framställs på mikrobiell väg från svampar. Det används inte så ofta men när det används så framgår det

av märkningen på förpackningen.

Andra tillsatser som kan förekomma i olika typer av ost

 

Nitrat. Förhindrar utvecklingen av smörsyrabakteriesporer till bakterier och därigenom att osten förstörs av feljäsning.

Natamycin. Används för ytbehandling av paraffinerade hårdostar för att undvika mögelangrepp på ytan.

Sorbinsyra och sorbater. Konserveringsmedel som förekommer naturligt i rönnbär. Får användas till färdigförpackad ost. Är effektivt mot jäst- och mögelsvampar.

Karotener. Gul-orange färgämne som förekommer naturligt i gula och gröna grönsaker och frukter. Får användas till ätbar ostskorpa.

Hårda och mjuka ostar

Hårda och mjuka ostar

Ett sätt att klassificera ostar på är efter deras konsistens. Fetthalten i mjölkråvaran, lagringstiden och vattenhalten i den färdiga osten är faktorer som påverkar konsistensen.

De hårdaste ostarna är långlagrade parmesanostar och de mjukaste är färskostarna.

 

Hårdost

Hårdostar kan vara rundpipiga, grynpipiga eller ha tät textur. Tillverkningsprocess och lagring avgör ostens slutliga konsistens och smak. Exempel på hårdostar är Herrgård®, Grevé®, Präst® och Svecia.

 

Dessertost - Mjukost

Mjuka ostar kallas ofta för dessertostar. Deras karaktär bestäms av tillsatsen av speciella bakteriekulturer och eventuell tillsats av vit- eller blåmögelsvampar. I vissa sorter används både vit- och blåmögel. Karaktären påverkas också av att dessertostar, till skillnad från hårdostar,

inte genomgår någon pressning vid tillverkningen. Mjukost blir ätmogen fortare än hårdost och hållbarheten är kortare än för hårdost.

 

Smältost

Smältost tillverkas av ost som mals och smälts tillsammans med smältsalter. Smältostar smaksätts ofta med t ex räkor eller champinjoner. Smaken påverkas också av de ingående ostsorterna och dess lagringstid. Vatteninnehållet i osten avgör om konsistensen blir skivbar eller bredbar. Fetthalten varierar beroende på sort.

 

Färskost

Färskostar är konsumtionsfärdiga direkt efter tillverkningen. Det finns både naturella och smaksatta färskostar och de finns i flera olika konsistenser. Cottage cheese t ex har grynig konsistens medan kvarg har slät konsistens. Det är tillverkningstekniken som avgör ostens slutliga konsistens.

Färskost har kort hållbarhet.

 

Mesost och messmör

Mesvaror är inte ost men de tillverkas av den vassle som bildas vid osttillverkningen. Mesvaror består huvudsakligen av mjölksocker och vassleproteiner d v s den del av mjölkens proteiner som inte utgörs av kasein. Vid tillverkningen indunstas vasslen till ett koncentrat med varierande vattenhalt beroende på om det ska bli mesost eller messmör. Sedan värms koncentratet tills vassleproteinerna fälls ut. Samtidigt karamellisseras mjölksockret och ger produkterna dess karaktäristiska bruna färg. Mesvarorna smaksätts med grädde, smör, socker och vaniljsocker.

 

Ost och matlagning

Ost och matlagning

Hårdost kan spela många roller

• som huvudingrediens i t ex soppa, paj, sås, sallad och fondue

• som krydda i paj och sufflé

• som färgsättare av gratänger och varma smörgåsar

• ge konsistens och karaktär till pizza

• som ensamrätt på ostbrickan

• som smakförhöjare på pastan

Generellt gäller att grynpipiga ostar har bättre smältbarhet än rundpipiga, medan rundpipiga ostar ger en trådigare konsistens. Ju högre fetthalt osten har desto bättre smälter den. Lagrade ostar ger kraftigast och aromrikast smak.

Utöver hel ost i bit finns också riven ost, gratängost, pizzaost och flera andra varianter att köpa.

Ost som är direkt anpassad för olika användningsområden. I sås och soppa ska man undvika att låta osten koka, det kan göra att den blir seg.

 

Färskostar

Färskost har ett brett användningsområde. Ostens karaktär styr. Färskostar kan användas som tillbehör till pasta, kött och fisk, som garnityr i soppa, på smörgås eller som fyllning i bakad

potatis och bakverk. Färskost passar även som ingrediens i sallader, som bas i kalla röror och som ingrediens i ugnsrätter t ex pajer, patéer och bakverk. Med Kesella® i degen blir t ex saffransbröd och matbröd extra saftigt. Färskost går inte att koka.

 

Tips för ostbrickan

Kombinera din ostbricka så att den innehåller olika sorters ost och ost med olika lagringstid.

Då finns där något för alla smakriktningar. Mögelostar är självskrivna. Någon hårdost likaså och färskostar och kittostar är också trevliga att ta med.

• Räkna med att det går åt totalt 200-300 g ost per person om du enbart bjuder på ost och vin.

• Ost ska serveras rumstempererad. Då har den rätt smak och arom. Tag ut dem ur kylskåpet i god tid men lägg inte upp dem för tidigt utan skydd.

• Förse varje ostsort med egen kniv att skära med.

• Ät helst i smakordning. Börja med de mildaste och avsluta med de starkare. Då tar man inte död på de milda ostarnas arom.

• Tilltugget ska inte konkurrera med ostens smak utan vara ett komplement. Neutrala kex, vitt bröd, milda frukter och grönsaker är bra.

Lilla Ostsmakguiden

Det finns en flora av ostar och smaken på dem påverkas av vilken dryck man kombinerar dem med. Vinförslag från systembolaget.

Ostarna kan delas upp i sex typer, för att enklare få ett hum om hur osten smakar. Det finns naturligtvis ganska stora variationer på smaker även inom dessa typer, men de ger ändå en god fingervisning. 


1. Färskost

Naturell: Vitt vin friskt & fruktigt. Torra mousserande.

Smaksatt: Rött vin mjukt & bärigt eller vitt vin av typen friskt & fruktigt.

Färskost, dvs. färsk ostmassa, tillverkas av mjölk som syrats, men ej upphettats. Färskost äts färsk/direkt. I naturell form den mest smaklösa av alla ostar, eftersom den inte har någon lagring på nacken som kan ge den smak. Osten är oftast också väldigt syrlig. Därför passar den bra till friska & fruktiga vita viner. Om osten smaksatts (exempelvis med vitlök, pepparrot eller franska örter) kan ett rött vin som inte är alltför fylligt eller strävt vara en bra kombination.    


2.   Kittost 

Vitt vin druvigt & blommigt, torr cider, Ale.

Kittost är våtbehandlade ostar, t.ex. med saltlake, vin, öl, vilket ger en flora av bakterier och mögel = kitt. Den här osten saltas, vänds, torkas och tvättas kontinuerligt under några månader och får då sin mycket karaktäristiska doft och smak. Osten får dessutom en orangefärgad yta. Insidan är krämig och mjuk och smakar inte lika mycket som ytan.

Det finns allt från väldigt milda kittostar till mycket starka, varför det kan vara svårt att matcha rätt dryck. Men en torr cider eller ett druvigt & blommigt vitt vin brukar nästan alltid funka bra.


3.   Hårdost

Nötig, mild: Rött vin fruktigt & smakrikt eller vitt vin av typen fylligt & smakrikt.

Långlagrad: Vitt vin, sött. Rött portvin.

Det här är en ost som är pressad. När den är färdigpressad badas den i saltlake för att få en hård yta. De här ostarna får sin smak från lagring – ju längre, desto mer smak. Med lagring stiger också halten umami. Dryckesvalet blir här ett fylligt & smakrikt vitt vin eller ett rött fruktigt & smakrikt vin utan för mycket strävhet. Hårdostar har ett plus som många inte känner till: de innehåller inte någon laktos, till glädje för alla laktosintoleranta.


4.   Vitmögelost: Torrt mo ussserande. Torr cider.

Penicillium Candidum heter möglet som används i tillverkningen av en vitmögelost. Osten mognar alltid utifrån och in, och är godast när den är nästan helt mjuk. Det är riktigt gott med ett mousserande vin till en sådan här ost, gärna en mogen champagne. En torr cider är också en bra kombination.


5.   Grönmögelost: Vitt vin, sött. Rött portvin.

Salt är den grundsmak som tillsammans med umami dominerar grönmögelostar. Möglet tillsätts ganska tidigt vid tillverkningen och osten mognar i motsats till vitmögelosten inifrån och ut. Här är en dryck med sötma nästan det enda som fungerar, vitt vin eller det traditionella röda portvinet.


6.     Getost: Vitt vin friskt & fruktigt. Torr cider.

Ost gjord på getmjölk kan vara allt från färskost till grönmögelost. De är alltid syrliga, men kan var såväl mjuka och lena som spetsiga och gryniga. Den allra vanligaste – ”stubben”, som många använder sig av när de gör ”chêvre chaud”, gratinerad getost – passar utmärkt till ett friskt & fruktigt vitt vin gjort av druvan sauvignon blanc.

När man kompletterar med söta tillbehör som till exempel plommonchutney eller tomatmarmelad är det bra att tänka på att även drycken måste ha lite sötma för att matcha.


Vid servering

Rumstemperatur: Låt osten ligga framme i rumstemperatur någon timme innan den serveras. Då kommer alla smaker till sin rätt.

Äta kanten? Rent praktiskt håller osten fukten tack vare kanterna och de bör vara kvar när du serverar den. Och de går absolut att äta.

Den mildaste först: Smaklökarna är känsliga och dämpas av starka smaker. Därför bör du servera de mildaste ostarna och tillbehören först. Börja med färskost, hårdost och vitmögelost, fortsätt med getost, tvättad kittost och sist blåmögelost.


Tillbehör

Tilltugget ska inte konkurrera med ostens smak utan vara ett komplement. Bjud på neutrala kex- inte för söta. Milda frukter och grönsaker passar också bra. Det kanske godaste är att njuta ost med en bit nybakat bröd (gärna lite grövre), tunnbröd eller franskbröd med frasig skorpa. En fastare struktur på brödet är härligt tillsammans med mjuk och smakrik ost!

Nötter och mandel är mycket gott till kex och ost. Hela eller grovt hackade. Prova t.ex. valnötter, hasselnötter eller pinjenötter.  De är goda både naturella eller rostade gyllene i ugn eller stekpanna. När man rostar nötter blir smakupplevelsen intensivare. Karamelliserade nötter är också gott. Smält socker i en stekpanna (akta fingrarna!), lägg i nötter (Obs! ingen vätska), rör om och tillsätt en klick smör. Sprid ut på bakplåtspapper och låt svalna.

Prova dig fram till din favorit bland sötmandel, val-, para-, macademia-, pistasch-, pekan- och pinjenötter.

Sött + salt = sant: Att kombinera sött och salt är ljuvligt. Ostar och kex är ofta salta, medan viner och frukter har sötma.

Frukt och bär: Det passar utmärkt att bryta ostens sälta med sötma och syra från frukt och bär. Ostens mjölksötma och fruktighet kommer fram fint t ex med torkade aprikoser.Årstidens bästa ger ett extra tillskott även till ostbrickan. På sommaren kan det vara gott med jordgubbar och körsbär. Päron och sharonfrukt är exempel på två söta favoriter som finns större delen av året.

Färska frukter och bär som äpple, päron eller hjortron. Torkade frukter och bär som aprikoser, jordgubbar, sultanrussin, fikon eller dadlar.

Fikon:Söta, färska fikon är inte lätt att hitta i Sverige. Som väl är passar alla typer av fikonmarmelader och chutneys utmärkt till kex och ost.

Marmelad & chutneys. Prova gärna aprikoschutney, fikonmarmelader eller tomatmarmelad. Sylt & rårörda bär av t ex vinbär eller hjortron. Ett par droppar av en vällagrad balsamvinäger.

Bröd & kex: Ett doftande nybakat mjukt bröd, neutralt eller gärna valnötsbröd eller frukt & nötbröd är gott till osten. Kex, knäckebröd, tunnbröd eller pepparkaka är andra goda alternativ.

Grönsaker: Blekselleri, rädisor, oliver och marinerad grillad paprika. Eller gör din egen pickles.

Enrummare!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

I dag | 09:58

ja ska omvandla recept ex 500 g köttfärs till 15 portioner 35 portioner 50 portioner o 60 portioner hur gör jag ? tycker detta e svårt

...
01.09 | 19:47

A,D,E och K är fettlösliga, resten är vattenlösliga

...
01.09 | 19:44

Remons?

Kort film --> https://www.svtplay.se/klipp/11659586/jespers-bakskola-remons

...
13.07 | 14:04

Tack för goda råd. Känner mig inspirerad efter denna läsning.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS