Olika matallergier

Källa: Livsmedelsverket

Allergi och överkänslighet

Baljväxter, Nötter och fröer, Frukt och grönsaker samt latex, Fisk och skaldjur, Matfett, Mjölk, Ägg, Gluten, Laktos, Tillsatser, Nickel

Mat måste vi äta för att leva och må bra. Varje dag äter vi upp emot två kilo livsmedel. Livsmedel innehåller olika näringsämnen, t ex protein, kolhydrater och fett, men också ämnen som kan ha toxisk eller farmakologisk effekt.

 Under årtusenden har människan lärt sig vilken mat som är giftig och vilken som går att äta. Ändå händer det att vissa människor utvecklar reaktioner mot den mat och i de mängder som de flesta av oss äter och tål. Det kallar vi matöverkänslighet och det innefattar såväl allergiska som icke-allergiska reaktioner. Gränsen mellan rent allergiska reaktioner, intoleranser och överkänslighetsreaktioner är flytande. Personer med allergi mot ett ämne kan ofta vara överkänsliga även mot andra ämnen.

 Med allergi menas reaktioner med en bakomvarande immunologisk mekanism. Störst betydelse i livsmedelssammanhang har den IgE-medierade eller atopiska allergin. Vid vissa icke allergiska överkänslighetsreaktioner känner man inte den bakomvarande mekanismen, utan klassificerar reaktionerna som ospecifik, biokemisk intolerans. Hit räknas de flesta reaktioner mot tillsatser. Intolerans omfattar även enzymdefekter som vid laktasbrist (laktosintolerans). Sjukdomen celiaki (glutenintolerans) beror på en lokal immunologisk reaktion i tarmen och förhöjda halter av vissa andra antikroppar än IgE kan påvisas i blodet.

 Allergiska symtom kan komma från praktiskt taget alla delar av kroppen. Vanligast är symtom från mag-tarmkanalen, huden och luftvägarna. Andra vanliga symtom är klåda i munnen, svullnad i läppar och svalg, rinnande ögon och snuva. Matallergi kan även utlösa en sk anafylaktisk eller allergisk chock. Detta tillstånd är livshotande och kan leda till döden om personen inte omedelbart kommer under läkarvård. Endast ett fåtal personer med livsmedelsallergi löper risk för sådana allvarliga reaktioner.

 

 

 

 

 

 

 

 

Baljväxter

Baljväxter, som jordnötter och soja - liksom lupin, ärtor, bönor, kikärter och linser - är vanliga orsaker till allergiska reaktioner. Allergin uppträder oftast redan hos barn och tenderar att bestå genom hela livet. Proteinerna inom samma botaniska familj har stora likheter. Därför är det inte ovanligt att allergi förekommer mot flera av baljväxterna samtidigt.

  Jordnötter

Jordnötter kan finnas i choklad, glass, bakverk och snacks. Jordnötter kan ersätta både mandel och hasselnötter i fyllningar och som dekoration på kakor och vetebröd. I orientalisk matlagning förekommer jordnötspasta ofta under namnet "Satay mein paste". Jordnötter kan också vara ingrediens i pesto. De flesta rapporterade reaktionerna på jordnöt har berott på att odeklarerade jordnötter har funnits i kaffebröd som wienerbröd, toscakaka eller som dekoration på vetekrans och bullar.

 Jordnöten är inte släkt med andra nötter som hasselnöt, paranöt eller pekannöt. Därför finns det inte något samband mellan allergi mot jordnötter och andra nötter. Däremot kan man givetvis vara allergisk mot dessa nötter samtidigt som mot jordnötter.

 Sojaprotein

Sojaprotein används i många olika livsmedel, som köttbullar, hamburgare, korv, leverpastej, soppor, såser, bröd, kex, choklad och konfektyrer. Sojabönor används för tillverkning av glass och dryck.

 Sojalecitin, E 322, används som emulgeringsmedel. I regel påvisas små mängder sojaprotein i lecitinet. Mängderna beror på kvaliteten på lecitinet. När lecitinet finns i produkter som margarin och choklad blir halten sojaprotein försvinnande liten. För det flesta allergiker är det alltså ingen risk med dessa produkter pga innehåll av sojalecitin.

 En ny tillsats från sojafiber, sojabönshemicellulosa med E-nummer E 426, har godkänts inom EU. Den används som emulgeringsmedel, förtjocknings- och stabiliseringsmedel samt klumpförebyggande medel och kan användas i yoghurt, dressingar, bakade produkter, nudlar, ris, frusna livsmedel och i gelégodis. Det måste alltid framgå i ingrediensförteckningen att produkten kommer från soja. 

  Andra baljväxter

Ärtprotein, liksom ärtstärkelse, används framför allt i hamburgare, korv och leverpastej, men också i glutenfri pasta. Försök har även gjorts att använda ärtfiber i bröd.

 Både protein och mjöl från lupiner förekommer i livsmedel som muffins, våfflor, bröd och pasta.

 Mjöl från kikärter är en vanlig ingrediens i falafel, kikärtsbullar, som förekommer i mat från östra Medelhavsområdet.

  

Oljor

Det har diskuterats om oljor från baljväxter - främst jordnöts- och sojaolja - kan vara en risk för den allergiske. Nyare studier visar att råa oljor, liksom kallpressade, kan innehålla små mängder protein och därigenom utgöra en risk. Även i processade oljor av jordnöt har små mängder protein påvisats. Sådana oljor kan utgöra en risk för den allergiske. Processade sojaoljor bedöms inte som en risk för sojaallergiker.

 Sojasåser tillverkas genom att sojabönor fermenteras. Sera från sojaallergiska patienter har visat sig reagera med sojasåser och också med hydrolyserat vegetabiliskt protein (HVP) från soja. Det tyder på att det finns proteinrester kvar i sojasåser och HVP, som kan vara en risk för den sojaallergiske.

 

Frukt, grönsaker och latex

Frukt, bär och grönsaker ger ibland överkänslighetsreaktioner - och då vanligen i form av klåda i och runt munnen och i svalget - eller nässelutslag. Ofta är dessa reaktioner inte av allergisk art. För barn med eksem kan jordgubbar, liksom apelsiner och tomater öka klådan i eksemet. Vissa bär kan innehålla så höga halter av bensoesyra och salicylsyra att de kan orsaka besvär hos personer med överkänslighet mot acetylsalicylsyra.

 Vissa allergier mot luftburna allergener, som pollen, är förknippade med reaktioner mot livsmedel. Exempel är allergier mot björkpollen och äpple respektive björkpollen och selleri. Reaktionerna beror på att proteiner hos björk liknar proteinerna hos t ex äpple och selleri. Antikroppar (IgE) bildas mot en art och man får en korsreaktion med samma antikropp hos en annan art med samma eller mycket likartade proteiner.

 Björkpollen - äpple

Omkring hälften av dem som har björkpollenallergi reagerar också på någon frukt, nötter eller grönsaker. Vanligast är reaktioner på hasselnötter och äpplen. Även andra nötter som valnötter, paranötter och mandel, en del stenfrukter som körsbär, plommon, persikor och aprikoser, liksom morötter kan ge problem. Symtom är klåda i munnen, svalget och svullna läppar. Även nässelutslag och andningsbesvär, astma och hösnuva har rapporterats, liksom symtom från mag-tarmkanalen (illamående, kräkningar). I regel tolereras upphettade/kokta frukter och grönsaker bättre. Detta beror på att det protein/allergen som ger upphov till reaktionerna förstörs vid upphettning. Reaktioner mot nötter kan leda till svåra allergiska reaktioner.

 Björkpollen - selleri

Hos en del personer med björkpollenallergi förekommer samtidigt allergi mot selleri. Selleriallergin kan utlösa allvarliga reaktioner. Även selleriallergi utan koppling till björkpollen förekommer i vissa länder, bl a Spanien. På grund av de svåra reaktioner som rapporterats (Schweiz, Österrike, Spanien) måste selleri alltid deklareras oavsett i vilken mängd det förekommer i ett livsmedel.

 

Allergi mot kryddor och grönsaker vid gråboallergi

Vid pollenallergi mot gråbo kan allergiska reaktioner också förekomma mot grönsaker och kryddor som hör till samma familj (Compositeae). Exempel på detta är dragon, solrosfrö, sallad av olika slag, kronärtskocka, jordärtskocka och svartrot. Hit hör också kamomill som kan ingå i vissa tesorter. Vid gråboallergi förekommer också reaktioner mot selleri och morot, vilka inte hör till samma familj som gråbo.

 Latexassocierade allergier

Allergi mot latex har associerats med reaktioner på vissa frukter. Latex finns bl a i handskar, ballonger, kondomer, viss kirurgisk utrustning som katetrar etc. Allergier kan drabba personer inom sjukvården, inom latexindustrin, arbetare som tappar gummiträd (Hevea brasiliensis) på mjölksaft (latex) samt barn med ryggmärgsbråck. En stor andel av dem som har latexallergi, upp till hälften, reagerar på bananer, avokado, ätlig kastanj och kiwi. Även andra frukter förknippas med latexallergi, men sambanden är inte helt säkra.

 Tuggummi

Tuggummi kan tillverkas av chicle, som är mjölksaft från tuggummiträdet (Manilkara zapota) men det är vanligare att man använder hartsprodukter från vissa tallar (Pinus arter). Vanligt är också att tuggummi tillverkas helt syntetiskt.

 

Fisk och skaldjur

Fiskallergi

Fisk ger hos den allergiske ofta nässelutslag, eksem och illamående. Svåra astmaanfall kan utlösas vid inandning av fiskångor då fisk kokas eller vid hantering av fisk. Fiskallergi uppträder i regel under tidig barnaålder. Den blir i regel bestående. Fiskallergin orsakas ofta av flera olika fiskarter, men kan också var specifik för ett fåtal arter.

 Andra reaktioner på fisk

Fisk kan innehålla höga halter av histamin. Histamin finns framför allt i tonfisk och makrill och uppstår när fisken hanteras felaktigt vid för hög temperatur. Histaminförgiftning ger akut insjuknande i magsmärtor, kräkningar och diarré. Höga halter av histamin har även påvisats i escolar, en fisksort som felaktigt ofta kallas smörfisk.

 Escolar, liksom ruvett (även kallad oljefisk), innehåller en sorts fett, sk vaxestrar. Om fisken inte steks eller grillas kraftigt så att fettet försvinner, kommer vaxestrarna att ge besvär vid konsumtion. Besvären yttrar sig som magbesvär och kan ibland misstolkas som en överkänslighetsreaktion.

 

Skaldjursallergi

Skaldjursallergi ger liknande symtom som fiskallergi. Allergi mot skaldjur uppträder huvudsakligen i vuxen ålder. Vanligen reagerar man både på räkor, krabba, hummer och kräftor. Många tål inte heller snäckor, musslor eller bläckfisk. Skaldjursliknande produkter - surimi - tillverkas vanligen av fisk, men kan ibland innehålla en viss andel krabbkött.

 

Fiskrom

Rom från torsk, lodda, stenbit, laxfiskar (lax, regnbåge, sik och löja) och stör används som livsmedel. Fiskrom, dvs ägg från fisk, innehåller en rad proteiner som klart avviker från dem man finner i fiskkött. Allergi mot fiskrom förekommer och några enstaka fall finns beskrivna i litteraturen. Inte någon av dem som reagerade på fiskrom hade samtidigt allergi mot fisk.

 

 

 

 

Matfett

Oljor och fetter utgör inget problem för den allergiske. Däremot förekommer det att proteinrester från råvaran finns kvar i oljan eller fettet. Proteinresterna kan då vara ett problem för den allergiske. Det vanligaste problemet med matfetter är tillsats av skummjölk och vassle, vilka gör dem olämpliga för mjölkproteinallergiker. I majonnäs, grilloljor och salladssåser förekommer vissa tillsatser som vid enstaka tillfällen har utlöst allergiska reaktioner.

 

Vegetabiliska oljor och fetter

Det är framförallt kallpressade oljor av jordnötter, nötter (t.ex. hasselnötter, valnötter, mandel) och fröer (t.ex. sesamfrö, solrosfrö) som den allergiske bör se upp med. I sådana oljor kan rester av protein finnas kvar och utgöra en risk. Även processade (raffinerade) oljor av jordnötter, nötter och sesamfrö har bedömts utgöra en risk för den allergiske. I andra raffinerade oljor som sojaolja anses ingen risk för allergiker finnas.
I margarin och matfetter används raffinerade oljor. Huvuddelen av fettråvaran i margarin och matfetter är rapsolja, palmolja, kokosolja och mjölkfett.

I margarin ingår vanligen skummjölkspulver, skummjölk eller vassle. Om ett margarin betecknas som vegetabiliskt får inte animaliska ingredienser som skummjölk eller skummjölkspulver ingå. För den som är mjölkallergisk finns särskilda margariner utan mjölk.

 

Animaliska oljor och fetter

Personer som är överkänsliga för fisk bör vara försiktiga med produkter som innehåller animaliska råvaror av marint ursprung. Det kan inte uteslutas att överkänslighetsreaktioner i enstaka fall har utlösts av fiskoljor i matfett. Om fiskfett använts måste det framgå av ingrediensförteckningen.

 

Sojalecitin

Lecitin, E 322, av soja används som emulgeringsmedel i de flesta margariner. Sojalecitin i sig är inget problem för den som är allergisk mot soja, men i sojalecitin förekommer i regel små rester av sojaprotein. Det kan inte uteslutas av dessa små rester kan vara ett problem för den som är extremt allergisk. Lecitin tillverkas även av äggula. Samma resonemang som ovan gäller även för ägglecitin. Av ingrediensförteckningen måste det framgå om lecitin tillverkats av soja eller av ägg. Numera görs lecitin också från raps och solroskärnor. Det förekommer margariner på marknaden där annat emulgeringsmedel än lecitin ingår.

 

Mjölk

Komjölksallergi uppträder framför allt hos spädbarn, men kan förekomma även bland äldre barn och vuxna. Det finns olika uppgifter om hur vanligt allergi mot komjölk är. Uppgifter tyder på att mellan 0,5 till 7,5 procent av barnen drabbas av mjölkallergi. Andra uppgifter anger en till två procent. Många av de barn som under spädbarnstiden får diagnosen mjölkallergi tillfrisknar så att de redan vid tre till fyra års ålder kan dricka mjölk igen. I skolåldern räknar man med att mer än 80 procent har tillfrisknat. Några har kvar sin allergi i vuxen ålder.

 

Vid allergi mot mjölk reagerar man på proteinerna till skillnad mot laktosintolerans, då det är mjölksockret, laktosen, som ger besvär. I mjölk finns flera olika proteiner. Kaseiner och vassleproteiner, som laktoglobulin och laktalbumin, är de som förekommer i högst koncentration. Allergiska kan reagera mot ett eller flera av dessa mjölkproteiner. Även andra proteiner i mjölk har satts i samband med allergiska reaktioner.

 

Symtom på mjölkproteinallergi yttrar sig som kräkningar, ont i magen och diarré, men kan också ge hudreaktioner. Vid mjölkallergi kan även astma förekomma. Svåra anafylaktiska reaktioner, till och med dödsfall, har rapporterats vid intag av små mängder mjölk.

 

Mjölkfri kost

I mjölkproteinfri kost måste alla mjölkprodukter, inklusive ost, uteslutas. Detta gäller även mjölkprodukter som är laktosfria och de med reducerad laktoshalt, liksom välling, glass och vissa sorbeter. Vanliga margariner och smör måste också uteslutas. Margariner som tillverkas utan mjölk kan användas.


Bröd och konditorivaror kan vara bakade på mjölk. Maränger tillverkas industriellt ofta av skummjölk. Soppor, såser och charkuterivaror där mjölk, mjölkpulver, kasein, kaseinat eller vassleproteiner använts i receptet måste uteslutas, liksom potatismospulver, pannkakor, våfflor och omeletter med mjölk. Mörk choklad, som tillverkats i samma utrustning som mjölkchoklad, innehåller i regel sådana mängder mjölk att de utgör problem för den mjölkallergiske.

 

Den vanligaste anledningen till oväntade allergiska reaktioner hos mjölkallergiker är mjölk i korv, bageriprodukter och mörk choklad. Mjölk kan ha tillförts produkten, men sedan inte deklarerats, dvs ingrediensen har glömts bort. Små mängder mjölk kan också ha överförts från en tidigare tillverkad produkt med mjölk till en som inte skulle innehålla mjölk.
Om mjölk eller skummjölk ingår i ett livsmedel måste detta stå i ingrediensförteckningen.

 

Ägg

Äggallergi uppträder ofta redan hos spädbarn, men kan också förekomma bland äldre barn och vuxna. Det är oklart hur vanlig allergi mot ägg är. Vissa uppgifter tyder på att äggallergi drabbar från tre till fem upp till tio procent av barnen. Många av de barn som under småbarnstiden får diagnosen äggallergi tillfrisknar, så att de redan vid fem till sex års ålder tål ägg igen. Några får behålla sin äggallergi i vuxen ålder.

 

Vid allergi mot ägg reagerar man vanligen på äggvitans proteiner. De vanligaste proteinerna är ovomucoid, ovalbumin, conalbumin och lysozym. Den allergiske reagerar mot ett eller flera av dessa proteiner. Även proteiner i gulan kan ge allergiska reaktioner. Det är vanligare hos vuxna och ofta i kombination med luftvägsallergi mot burfåglar. Allergi mot hönskött förekommer ofta samtidigt med allergi mot äggula.

 

Typiska symtom vid äggallergi är hudreaktioner som eksem, men även andra symtom som kräkningar, ont i magen och diarré förekommer, liksom astma. Svåra anafylaktiska reaktioner, till och med med dödlig utgång, finns beskrivna.

 

 

Äggfri kost

I en äggfri kost måste alla produkter med ägg, t ex pannkakor och omeletter, uteslutas. Bröd och konditorivaror kan vara bakade på ägg, liksom maränger. Bröd kan även vara penslat med ägg. Ströbröd, liksom panering, kan innehålla ägg. Pajfyllning består ofta av äggstanning. En del pastaprodukter innehåller ägg, liksom en del såser, t ex majonnäs. Glass kan innehålla ägg och äggvita kan förekomma i sorbet.

 Lysozym, E 1105, kommer från ägg och används som konserveringsmedel i ost. Både dansk, österrikisk och holländsk ost har innehållit lysozym utan att detta deklarerats och därigenom orsakat reaktioner hos äggallergiker. Man räknar med att cirka en tredjedel av dem som är allergiska mot ägg reagerar mot lysozym.

 Den vanligaste anledningen till oväntade allergiska reaktioner hos äggallergiker är att ägg förekommer i köttbullar, hamburgare, bröd, kakor och pasta. Ägg kan ha tillförts produkten men sedan inte deklarerats, dvs ingrediensen har glömts bort. Små mängder ägg kan också ha överförts från en tidigare tillverkad produkt med ägg till en som inte skulle innehålla ägg. Flera fall av reaktioner på lysozym i ost har förekommit under senare år.

 

Om ägg ingår i ett livsmedel måste detta stå i ingrediensförteckningen. Att konserveringsmedlet E 1105 kommer från ägg måste också framgå av ingrediensförteckningen.

 

Gluten

Glutenintolerans, celiaki, innebär att den sjuke inte tål gluten som är proteiner som finns i  vete, råg och korn. Gluten orsakar en skada på slemhinnan i tarmen. Skadan gör att man inte kan tillgodogöra sig födan på normalt sätt.


Celiaki är vanligt i Sverige. Nya uppgifter från flera europeiska länder, däribland Sverige, tyder på en förekomst (prevalens) av sjukdomen hos en av 100 bland befolkningen. En del av dessa har inga symtom eller mycket lindriga sådana. Det förekommer således patienter som har en "tyst" sjukdom.


De vanligaste symtomen vid glutenintolerans hos barn är viktminskning och illaluktande, lösa avföringar. Oförklarlig trötthet och lågt blodvärde hos vuxna är andra karaktäristiska tecken vid obehandlad celiaki. Den bakomvarande orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd, men innefattar en immunologisk reaktion i tarmslemhinnan. I blodet påvisas typiska antikroppar. Celiaki växer inte bort, utan kräver livslång diet utan gluten.

 

 

Glutenfri kost

Produkter som innehåller vete, råg och korn utesluts helt i den glutenfria kosten. Som ersättning väljs naturligt glutenfria livsmedel, som potatis, ris, majs, quinoa med mera. Det finns även specialprodukter, som till exempel pasta, bröd och kakor. Dessa är antingen baserade på spannmål som reducerats med avseende på gluten (t ex vetestärkelse), eller på ris, hirs, majs eller bovete.


De som har celiaki kan pröva havre i kosten. Denna havre bör vara kontrollerad så att den inte innehåller föroreningar av vete, råg eller korn.


I den glutenfria kosten utesluts alla vanliga sorter av bröd, mjöl, flingor och kli, liksom mannagryn, skorpmjöl, frukostflingor, makaroner och spaghetti av vete, råg och korn. Välling och grötar baserade på glutenhaltig spannmål utesluts. 

 

Allergi mot spannmål

Spannmålsallergi ska inte blandas samman med celiaki. Vid allergi mot spannmål förekommer speciella allergiantikroppar i blodet. Vanliga symtom vid allergi hos barn är eksem, men även ont i magen, kräkningar och allergisk snuva är vanligt, liksom astma. Även hos vuxna kan eksem orsakat av kontakt av vete förekomma. Hos vuxna har allvarliga anafylaktiska reaktioner på vete rapporterats i samband med ansträngning. Den som har spannmålsallergi/veteallergi måste basera kosten på produkter som är glutenfria, t ex ris, majs eller hirs. Produkter baserade på vetestärkelse kan tolereras om den totala glutenhalten i produkten ligger under 20 mg/kg. 

 

Laktos

Laktos - mjölksocker - ger mjölken dess söta smak. Laktos finns i all mjölk, både modersmjölk, ko-, buffel-, åsne-, get- och fårmjölk. Laktos består av två olika sorters socker - glukos och galaktos - som är sammanbundna med varandra. För att människan ska kunna tillgodogöra sig mjölksockret via upptag i tarmen måste det först sönderdelas med hjälp av ett enzym (laktas) till glukos och galaktos. Hos vissa personer kan detta enzym saknas helt eller finnas i för låg halt. Dessa personer blir då intoleranta mot laktos.

 

Laktosintolerans yttrar sig som 'buller' i magen, gasbildning, koliksmärtor och diarré. Laktosintolerans är ärftligt och är vanligare inom vissa befolkningsgrupper, till exempel i Medelhavsområdet, Asien och vissa delar av Afrika. I Sverige är två till fyra procent av befolkningen laktosintolerant. Laktasbrist kan tillfälligt uppträda i samband med en skada i tarmslemhinnan som vid obehandlad celiaki eller vid tarminfektioner.

 

Laktosreducerad kost

I laktosreducerad kost måste användningen av mjölkprodukter kraftigt begränsas. Många tål dock fermenterade mjölkprodukter till exempel fil bättre genom att de bakterier som tillförts vid fermenteringen kan bryta ned laktos. Hårdost är generellt fri från laktos. I några fall har hårdost med kortare lagringstid än 3-4 veckor innehållit små mängder laktos. Dessa låga halter saknar betydelse för personer med laktosintolerans. Mesost och messmör innehåller mycket laktos och måste uteslutas. De små mängder laktos som ingår i smör och margarin, har vanligen ingen betydelse för den laktosintolerante. Detsamma gäller soppor, såser och blandade charkuteriprodukter, men den individuella känsligheten för laktos varierar. 

 

Många livsmedel är naturligt fria från laktos och kan ätas utan begränsningar. Det gäller till exempel rotsaker, frukt, grönsaker, ägg, fisk, kött, mjöl och socker. Vissa specialprodukter finns för den laktosintolerante, som låglaktosvälling, låglaktosmjölk m fl. I dessa produkter har laktoshalten reducerats genom nedbrytning av laktosen. Andra specialprodukter som framställts utan laktos/mjölk kan efter anmälan få marknadsföras som laktosfria.

 

 

Tillsatser

Tillsatser har olika teknologisk funktion och används i livsmedel för att t ex öka hållbarheten (konserverings- och antioxidationsmedel), påverka konsistensen (emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och klumpförebyggande medel) eller påverka färg och smak (färgämnen, smakförstärkare och sötningsmedel).

 

För att en tillsats ska få användas i livsmedel krävs att den har godkänts inom EU. Andra tillsatser är alltså förbjudna. Endast tillsatser som inte utgör någon hälsorisk och som är av värde för konsumenten eller nödvändiga för livsmedlets hantering blir godkända.

 

Överkänslighetsreaktioner mot tillsatser är sällsynta. Vanligtvis drabbas personer som redan tidigare lider av någon allergisk sjukdom. Vissa tillsatser kan försämra redan etablerad allergi, framför allt hudrelaterade reaktioner som eksem och nässelfeber.

  

Det finns enstaka tillsatser som kan ge upphov till allergiska reaktioner. Nedan följer exempel på sådana tillsatser.

 

Konserveringsmedel

För den som inte tål acetylsalicylsyra, som finns i vissa febernedsättande preparat, kan även konserveringsmedlet bensoesyra (E210) och dess salter, s k bensoater (E211-215, E218-219), ge upphov till överkänslighetsreaktioner. Bensoesyra, liksom salicylsyra, förekommer naturligt i vissa bär och frukter. Höga halter finns framför allt i lingon, hjortron och tranbär.

 

Sulfit förekommer både som konserveringsmedel och antioxidationsmedel. Överkänslighet mot sulfit är framför allt beskriven hos astmatiker. Se även länk till höger under fördjupad information.

 

Lysozym (E 1105) är ett konserveringsmedel som framställs av äggvita. Lysozym tillsätts ibland till ystmjölk vid osttillverkning för att förhindra smörsyrejäsning. Man räknar med att en tredjedel av dem som är allergiska mot ägg reagerar på lysozym.

 

 

 

Färgämnen

Azofärgämnen är en grupp syntetiska färgämnen som sedan 1999 är tillåtna i Sverige. Tidigare tilläts dessa endast i mycket begränsad omfattning till ett litet antal produkter, eftersom Sverige hävdade att vissa azofärgämnen, framför allt tartrazin, kunde ge upphov till överkänslighetsreaktioner hos personer med hudbesvär, astma, nässelfeber eller eksem. Se även länk till höger under läs mer.

 

Det naturliga färgämnet annattoextrakt (E160) har vid ett tillfälle rapporterats som orsak till anafylaktisk chock och vid ett annat tillfälle orsakat astma.

 

Karmin (E 120), ett rött färgämne, har rapporterats orsaka allergiska reaktioner som anafylaktisk chock, nässelfeber, astma och svullnader. Flera reaktioner har skett efter intag av en spritdryck färgad med karmin. Fall har också orsakats av yoghurt med frukt, av druvjuice, surimi, glass och isglass. Karmin är ett vanligt färgämne i kosmetika och sannolikt har sensibilisering skett den vägen. Karmin har beskrivits som orsak till astma, rinnande ögon och snuva vid arbete i färgfabriker, med kosmetika- och kryddtillverkning och hos bagare och slaktare som hanterade karmin.

 Smakförstärkare

En del personer kan få överkänslighetsreaktioner mot glutamat. Vid intag av höga halter glutamat kan känsliga personer drabbas av reaktioner som huvudvärk, svettning, halsbränna, tryck över bröstet och illamående . Eftersom ämnet är vanligt i orientalisk matlagning har besvären kallats ”Chinese restaurant syndrome”. Symptomen är ofarliga och i regel snabbt övergående. Se även länk till höger under rubriken Läs mer.

 

Förtjockningsmedel

Några förtjockningsmedel utvinns ur balj-/ärtväxter. Dessa är fruktkärnmjöl (E410), guarkärnmjöl (E412), dragant (E413), gummi arabicum (E414), taragummi (E417) och sojabönshemicellulosa (E426). Det finns uppgifter som tyder på att personer med allergi mot sojabönor kan reagera mot tillsatser tillverkade av dessa förtjockningsmedel. Miljörelaterad astma och rinnande ögon har rapporterats vid hantering av guarkärnmjöl, fruktkärnmjöl och gummi arabicum i livsmedelsindustrier.

Modifierad stärkelse är ett annat förtjockningsmedel. Som råvara kan potatis, tapioka, ris och vete användas. Om modifierad stärkelse har framställts från en växtart, t ex vete som innehåller gluten, måste detta framgå.

 

Nickel

Nickelallergi är en form av kontakteksem och inte en klassisk, allergisk IgE-reaktion. Den bakomliggande immunologiska mekanismen beror på aktiverade celler. Symtomen är rodnad, svullnad och små vattenfyllda blåsor där kontakten mellan nickel och huden ägde rum. Händer och ansikte är särskilt utsatta.

 Nickel i maten är inte orsak till att man utvecklar nickelallergi. Det är efter långvarig hudkontakt med nickel som problem kan uppstå. En vanlig orsak till sensibilisering är håltagning i öronen eller piercing och bruk av nickelhaltiga smycken.

 Nickel i maten

Vi får i oss små mängder nickel via maten. Det är inte sannolikt att man reagerar på de låga halter som finns i livsmedel, även om man är nickelallergisk. Om förhöjda halter förekommer i maten kan man inte utesluta reaktioner hos nickelallergiker. Hos vissa personer med kroniskt handeksem verkar det som en minskning av nickelintaget via maten kan ge symtomlindring. Vegetabiliska livsmedel som spannmål och bönor innehåller naturligt högre halter nickel än animaliska livsmedel som kött, mjölk och ost.

 

En del av det nickel vi får i oss kommer från de rostfria kärl vi använder vid tillagning av mat. I extrema fall kan sura livsmedel lösa ut nickel från kastruller. Nickel finns även i låga halter i dricksvatten. Mat från konservburkar innehåller inte högre halter nickel än annan mat.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.11 | 18:27

500g delat med antal portioner får du mängden per portion.
ex. 500g/50port=10gr per portion.

...
09.10 | 13:15

Jag gillar den här sidan.

...
09.10 | 13:14

Jag gillar den här sida.

...
09.10 | 13:12

Jag gillar den här sian

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS